Min assistent Malin

Jag vill minnas att jag hade vissa hårda ord angående min nya assistent. Medan jag avnjöt mina oliver tittade hon in. Iklädd en AvshAlom Gur-kopia från en säsong jag inte längre tänker erkänna, en säsong lika död för mig som Theo van Gogh, lika främmande som färdigmat. Men Malin bär upp den med ett manér som tilltalar mig. Jag förstår mig inte riktigt på henne. Vissa dagar kan hon se ut som look-what-the-cat-dragged-in, medan hon ibland gör mig fullständigt avslappnad och lycklig. Hon frågade om jag hade fått memot om mötet i Prag nästa vecka, om jag hade sett layouten för inbjudningskortet etc. Vi småpratade lite och i min arrogans har jag förbigått hennes ambition. Hon är mycket ordnad, vänlig och kunnig samtidigt som hon har exakt den udd, den sarkasm och brist på empati som krävs. Visseligen inte mer än ett barn, men hon kommer att ta sig någonstans och jag tänker inte ställa mig i vägen. När hon lämnar rummet ligger det kvar en känsla av Provence i atmosfären, jag vet inte varför. Jag jobbar nu med ett zenbuddhistiskt lugn.

Jag älskar praktikanter

Imorse betedde jag mig lite illa, som jag brukar göra mot den praktikant, prao eller främmande assitent som råkar komma i min väg. Jag skickade iväg den nye praktikanten för att hitta Kalamata-oliver som jag påstod var livsnödvändiga. Jag gav honom inte några tips om var dom finns, trots att jag mycket väl vet. Han kom nu tillbaka efter 3 timmar, och jag skäms lite. Jag tycker synd om praktikanter, så unga och så fulla av hopp och patetiska framtidsdrömmar som snabbt krossas när dom märker att allt dom får göra på sin praktik är att sitta och kolla på någon som jobbar eller springa på något meningslöst ärende. Därför tänker jag nu ge honom en chans, jag kommer sätta ett skarpt uppdrag i händerna på honom. Grafisk profil för mindre viktig kund, han har 24 timmar. Är mycket spänd över resultatet.

Oliverna var mycket goda. Kanske är det därför jag är på så gott humör

Innan jag ger mig på baren: vad som är fult:

 The German Design Council borde veta bättre än att använda Impact och rörelseoskärpa. Jag ska ringa nån och skälla.

Hejdå Peter Zec

Hejdå Peter Zec, du har varit en vän, en inspiration, en fruktad fiende. Du har gett mig hopp, framtidstro och pengar. Vi välkomnar istället Carlos Hinrichsen, lycka till nolla.

Dagens bästa; en ljuvlig men enkel Niu rou shao fan.
Dagens sämsta; konferenssamtal med kineser genom nyligen utbildade svenska idioter. Börja jobba i fabrik istället, det finns gott om arbetstillfällen i Tianjin, om ni nu så gärna vill prata kinesiska.

Att tänka på: Håkan fyller år den 27. Tydligen har han blivit förtjust i DSquared, men ge honom något annat.

Klent brandskydd på svenska hotell

Att slarva med brandskyddet är snarare regel än undantag på svenska hotell. När Räddningsverket kontrollerade 117 anläggningar hittades brister på 107. Allvarligt, menar myndigheten.

I fortsättningen sover jag med sodasifonen under kudden.

Designboost

Glömde att jag varit på evenmanget "Designboost" på Europaporten förra veckan, grät i min näsduk. 2000 föredragshållare med lika deprimerande trista tankar. Ämnet var "substainable design", något som ligger i tiden och som jag ibland måste ljuga för kunder att jag känner till och förhåller mig till. I själva verket planerar jag en enorm kampanj för att nå tillbaka till slit och släng-värderingarna. Värst var Brent Richards och Stephen Burks, men det var ganska jämt. Som tur var hade jag en silverplunta fylld med gift som jag kunde muntra upp mig med.

Idag: 3 deadlines och hitills tre restaurangbesök, om 20 ett till. Jag kommer vara full som en alika innan jag är klar med den här dagen.

Av orskaker jag inte vill eller kommer att avslöja har jag idag varit på besök i en matvarubutik. Fullkomligt absurt, rader efter rader av mat från golv till tak och vad som verkade vara en ändlös loop av refrängen i Bruce Springsteens "Dancing in the dark". Jag råder alla att testa.

Snart ett möte och diskussion om Rich Media applikationer. Mycket trist, återkommer.

04:16 GTM. Jag ställer mig i fönstret med min projektor i famnen, beställer upp lite Pétrus (vatten regnar öven min torso). Ett glas, sen ställer jag mig där med projektorn i famnen, tryckt mot buken. 6 augusti, jag skulle ha haft Duras Hiroshima My love men jag finner den inte bland all porr. Porr stör. Vad hittar jag av värde? Wall street. Jag projicerar Wall street över gatan nedanför. Ett tusenkronorsvin och Martin Sheen. Ibland vet jag inte vart jag ska, vart jag är eller är detta en mellanvärld? Är detta en övergående fas? Det nya kontoret är en.. jag vet inte. Den nya assistenten är bra. Jag gillar hennes blandning mellan ett par trasiga acne stövlar och en odd molly kofta. Hennes trasiga strumpbyxor är en invit. Jag pausar aldrig Martin Sheen.

Dgns otft: som Britt Ekland, fast yngre.

Funnet i foajén.

Min nya assistent... Har precis kopplat ett samtal från Azerbaijan. Så där bra....

Tillbaks till verkligheten

Skriver detta på planet på väg hem, lyckades till slut räkna ut var jag var. Ingen kan gissa. Under mig ett landskap av ljus och mörker. Jag mår bättre idag, det är dags att förändra världen. Imorgon det nya kontoret och en ny assistent. Tillbaks till arbetet tillbaks till verkligheten. Under tiden, en drink och en trist diskussion med en världskänd musikartist.

Säg mig var jag är

De tre senaste dagarna är utraderade från mitt minne. Det sista jag kommer ihåg är att jag var i London, full på dålig Äppelmartini, på väg att testa kvaliten på tre olika sorters kokain. Nu har jag vaknat upp i en helt annan stad. Jag tror åtminstonde det, för reklamskyltarna utanför mitt hotellfönster är på ett språk jag inte förstår eller känner igen. och jag har inte vågat lämna hotellrummet än. Är så väldigt trött. Dom pratar engelska i receptionen iallafall, och kunde göra en hyfsad club sandwich. Jag vet inte riktigt hur jag ska ta itu med problemet. Min telefon blinkar. Min inkorg är full. Min kropp vill ha vila, acetylsalicylsyra, askorbinsyra, acedophilus och ananasjuice.

Dagens outfit: Handduk.

En plötslig insikt. Kate Bush's Wuthering Heits är ett svidande slag i ansiktet på bronte. Ska gå och lägga mig igen.

Vem är du, vem är jag.

Ovanför staden

Klockan är 05.14 GMT och jag sitter på en viktoriansk balkong, några hundra meter ovanför staden. Fortfarande kvar i London. Det är en mörk och höstig morgon, ett lätt regn studsar in på min Bauhausstol och hotar min MacBook, men jag känner mig ovanligt disträ och sentimental. Ett slumpartat hotellrumsmöte med en rik mans dotter har tagit musten ur mig. Tankar på jobbet känns mycket främmande. Just nu tänker jag enbart sitta här i duggregnet och betrakta stadens långsamma uppvaknade. Jag tänker på björkar.

Klockan 05:03 i morse får jag reda på att Sir Somerlayton & Sons har börjat lobba för min kund. Huvudet värker, köttet värker. Kan inte tänka klart. Drömmar om om West End. Cohibakaffe lättar trycket över lungorna. Måste ta mig vidare. Måste jobba hårdare.
Möte på Savoy senare idag. Jonesy börjar tappa greppet, jag är inkallad att styra upp, ta kontrollen igen. Känns som om hotellet sviktar, centrum håller inte. Theodore Kaczynski dyker upp i mitt medvetande. En drivkraft som allt annat.

London.

Man ska aldrig åka genom svenska landskap, det finns få saker som är mer deprimerande. Skit, smuts, ändlösa åkrar och granodlingar. Svenskar dyrkar dynga. Svenskar tillber smuts. Gårdagens möte tvingade ut mig i obygden, världens ände. Jag var tvungen att fly landet. Och jag måste fortsätta. Imorgon Berlin? Hong Kong? Jag förväntar mig strålande ljus, regnvåta blänkande gator. Jag behöver strömmar av stålkastarljus som vräker sig fram som vårfloder och tvättar bort alla spår av landsbygdens solk från min själ.

Dom goda nyheterna är att jag dragit in mitt livs största kund. Nu har jag möljigheten att förändra världen. Och jag kommer att asfaltera den. Iklädd Brioni-kostym kommer jag inkapsla världens smuts i blänkande stål. Lita på mig.

Nu: Waldorf Hilton på Strand för att delta in kvällens gala. Nätverka, underhålla, skratta bland blänkande vita tänder.

Dagens Outfit: Roberto Cavalli

Söndag: Hud

Söndagen släpar sig fram som en benlös man på kärra. Huvudet gör ont och jag är en dyr kavaj mindre. Gammeldansk och Sprite på La Frigatte, var en bra ide igår, inte lika bra idag. Och att jag fått reda på att
Akiko Busch fått en lärartjänst på School of Visual Arts gör mig mycket arg. Hon är ett skämt.

Kurerar mig med att titta på moderna tider om och om igen, naken, skakandes.

Framtiden börjar imorgon. Möte med stor kund. Världen blir sig aldrig lik.

Dagens outfit: smutsig hud.

Fredag

Ser ut som det blir ett nytt kontor på 14:e våningen. Utsikt över havet, staden, döden.

Inte en natt för kokain, ska dricka två flaskor 2005 Bald Hills pinot noir, hälla upp ett kallt bad och hoppas att jag somnar.

Dagens Outfit: Vinröd Boston Garter Nattrock

På flykt undan lagen

Psykopataccessoar

Torsdag; moderniteten krossar er.

Torsdag. Jag vaknar ur en dröm där gigantiska torn i stål, aluminium och sten växer och vrider sig som enorma fallosar genom åkermark, skogsbruk och enplansvillor. Orolig sömn. Nåväl, tillbaks till ritbordet, morgonmöte, lunchmöte, konferens. Projektplanering, fokusgrupp, positionering. Sir Richard Branson är en narr, en pajas. en clown, åsna, fåne, gås.

Dagens Outfit: Svartvit tanktop Ralph Lauren, Svart kavaj Burberry Prorsum, Svart rånarluva Assos, Svarta Gummistövlar Ecco, Svarta byxor Lanvin.

Kväll: Mamma på besök, svår tortyr.

Lingvisten

Onsdag. Ännu en dag av underbar design och strategisk kommunikation. Härligt. Jag har också köpt ett kilo ost.